Björnstenen

Björnstenen

ågra bondgubbar här i Mo hade ringat in en björn på baksidan(på södra sidan) av Herrsjöåsen, björnen låg under en stor sten, stenen kallas än idag för björnstenen. En ung pojke var med i jaktlaget när björnen skulle avlivas. Han hette Daniel Olofsson och var bara 17 år, de övriga var vid mogen ålder.
En del av gubbarna ställde sig vid ingången till idet, så även 17 åringen. När nu björnen kände sig upptäckt rusade han ut mot öppningen med ett avgrundsliknande vrål, – alla gubbarna försvann så att dom vita ”hårhärnen” var som snö i luften. 17 åringen blev ensam med den uppretade ludne besten, och han hade endast ett spjut att klara sig med. Björnen gick till anfall så fort han kom utanför idet, 17 åringen hann få upp spjutet i bröstet på besten, men det var ju inte direkt dödande så björnen gick runt, runt och bet i spjutskaftet så flisorna rök, allt under det att 17 åringen höll för brinnande livet i skaftet för att hålla den ifrån sig. Så småningom blev blodförlusten så stor att björnen segnade ned död. 17 åringen, lär ha yttrat, det var tur att gubbarna var så styva att springa, eljest skulle det nog ha gått samma väg med dom som för björnen. Denne Daniel Olofsson blev en mycket duktig björnjägare påstås det.

Björnstenen och idet idag

Comments are closed.