 nligt uppgifter skulle kyrkan i Junsele ha fått ett FRIBREV av kung Håkon Magnusson som regerade i Sverige 1362-1365. Fribrevet skulle ha efterfrågats på ett kyrkomöte i Resele på 1700-talet, men skulle vara bortslarvat. Fribrevet på marken i Mo var till för kyrkans uppbyggnad, underhåll samt till prästernas levebröd. I Mo bys ägor ingick 3½ seland för kyrkans försörjning vid lagskiftesförrättningen på 1850-talet.
Vi kan ju tro att det var myndigheternas sätt att kristna, och så småningom få ut skatter från befolkningen som fanns här i obygden och som, antar jag, fortfarande i stor omfattning hade sin ”Asatro” att lita sig till.Vid lagskifte på 1850-talet när byn delades upp i skiften som ännu gäller ordnades så att kyrkan kom att ligga på prästbordets mark.På åkern intill kyrkan fanns prästbordets alla byggnader som var uppbyggd som en bättre bondgård med mangårdsbyggnad, bryggstuga, ladugård, logar och lador för gårdens olika behov.
I tiondeladan samlades in skatt och prästens lön i form av säd, torkad fisk och kött och skinn. |
År 1933 restes en minnesvård av sten på den plats där kyrkan stått. På den står inhugget:TILL JUNSELE
GAMLA KYRKAS 1763 – 1885 HÄNSOVNA SLÄKTENS MINNE 1933. 1969 byggdes en ny klockstapel upp intill den plats är gamla klockstapeln stod. Den 14 oktober 1969 hissades den nya klockan upp i den nästan färdiga klockstapeln.
Nya Klockstapeln
”Ring ut ditt budskap som gången tid.
Ring över nejden helgdagsfrid.”
Så står det på klockan, men det står även:
”Gjuten för Mo gamla kyrka år 1969. Arne Palmqvist var då biskop i Härnösand och Erik Abrahamsson kyrkoherde i Junsele och Axel Andersson komminister”.
|
Minnesbilder nedtecknade av Robert Wallenrot från Vallen 3 dec. 1916
|
”Det jag minns från gamla kyrkan är följande:
Då man skulle gå in i kyrkan så måste man först gå igenom klockstapeln. Där finns inga inventarier annat en två likbårar och de s.k. skamstocken i vilket mindre förbrytare skulle fastkilas.
Därefter kom man in i borggården och in i vapenhuset. Där fanns väggfasta bänkar men endast nakna väggar. I vapenhuset stod i en vrå även ett lång spö. Jag tycker mig minnas att det var spanskt rör. Det kallades kyrkstöten och var kluvet i lilländan. Det berättades mig att det spöet skulle kyrkvaktaren bära och om någon somnade i kyrkan så slog han med spöt i bänken eller på den sovandes huvud och eftersom spöet var kluvet uppstod en stark skräll.” |
|
Altartavlan
|
”I vapenhuset fanns också en borste som sades vara från katolska tiden då folket bestänktes med vatten. Inuti kyrkan och ovanför dörren var skrivet – Gud vår utgång saliggör våra brister nådigt hela -. Då man kom framför läktaren så fängslades blicken av det storslagna kyrkvalvet med sina nästa pyramidformiga kupoler och strävbågar.
Överst i spetsen av den större halvbågspyramiden fanns en liten cirkelrund plats omgiven av en likaledes rund ram så att det hela såg ut som ett fat. På detta fat var ett lamm mästerligt målat i liggande ställning så att man från vilken plats som helst i kyrkan hade lammets ögon riktade på sig. På läktarskranket var Jesus med sina apostlar målade liksom Luther.””Ovanpå efter hela främre bänkraden framme vid koret var en fasad från väggen till gången där det dtod två höga träsniderier föreställande facklor med guldfärglagda spetsar som skulle likna eldflammor. Altarbordet var placerat mitt för fönstret och altartavaln målad på själva väggen på ömse sidor om fönstret föreställande påskmorgonen(Joh. 20 kap.12-17 vers).””Maria Magdalena, de två änglarna och Jesus, som hon trodde var örtagårdsmästaren, en ängel bredvid Jesus på ena sidan av fönstret och den andra ängeln bredvid Maria Magdalena på motsatta sidan. Konstnären föreställer sig fönstret som grottöppningen och det ögonblick då Maria Magdalena får klart för sig att det inte är örtagrdsmästaren utan Jesus själv som hon talade med.” |
|
Predikstolen
|
|
Utvalda stycken ur ämnbetsberättelse nedtecknad av pastor Salomon Sundius 1867
|
”Åttkantig till formen bygd af träd under sommaren 1763 utaf en bonde wid namn Pehr Zacisson från Kubbe by i Anundsjö socken under Herr Biskopen Olof Körnings, och Kyrkoherden Herr Eric Selins tid, samt år 1770 målad af Mäster Abram Segerström från Härnösand under Herr Kyrkoherde Holmbergs tid. Kyrkan innehåller 13 bänkar på hvardera sidan, Läktare, Predikstol, 2:ne Höga pelare en på hvardera sidan af ingången till Choret med förgylt Bildhuggeriarbete, hvilket ännu bibehåller sig någorlunda bra.””Uti stapelfoten(i klockstapeln) äro rum för de materialier som behöfvas wid grafvars öppnande, hvilka Kyrkoväktaren har att wårda, och dessförutom liksom Klockaren har att iakttaga och fulgöra enligt den Stadga och Ordning som är föreskrfven af hernösands Dom Capitel den 27 Maij 1861. Storgrafven upptages hvarje höst minst 3 alnars djup.””Kyrkogården blef i början af 1850 talet utvidgad och omgifven av ett nytt Plank och är nu tillräcklig. Den här nu wördsamt beskrifna Junsele Kyrka med dess ornamenter och bibliska inskrifter för tankelyftning till Gud den allgode, har för Folkmängdens tilltagande genom Hemmans Klyfningar och krono Nybyggens anläggande, fler år warit aldelens otillräcklig, i följd hvaraf wid Prostvisitationerna den 13 september 1849 och d.14 julii 1861 Högvördige Herr Visitatorn yrkade snar kyrkobyggnad och sammanskott årligen för den svaga kassans penninge tillökning.””Denna påminnelse har haft den verkan åtminstone att kommunen börjat rådpläga om plats för den nya kyrkan, men, emedan kyrkan eger tvenne Hemman gent emot hvarandra på hvar sin sida af den genom socknen löpande Elfven nemligen, Kyrkobordet i Mo om 3 Seland och Stomjorden i Lillegård om 6 Seland skatt, äro meningarna ännu delade om på hvilken sida af Elfven denna kyrka skal uppföras, och så äro tankarna ännu delade om Kyrkan skall byggas af Träd eller Sten.”Pengarna till kyrkbygget strömmade så sakteliga in genom att varje mansperson betalade 50 öre och varje kvinna 25 öre per år, på så sätt hade man 1861 3161 R. 81 öre men redan år 1866 hade beloppet stigit till 5386 RP och 67 öre Rmt. Pastor Sundius skriver:
”dess inkomster befordras dels genom räntor efter 4 proc. å utslående lånecapitaler, dels genom testamenten efter döda, Gåfvor på Hedersdagar Collecter, Friv. Gåfvor, Insamlingar wid Bröllop, Barnsöl, Graföl, Böter för LönskaLäger, andra saköresmedel hafva ej inkommit på flere år.År 1866 var Junseles folkmängd 745 män och 743 kvinnor tillsammans 1488 personer. Han nämner även sin egen lön, och hur biblar och andra religösa skrifter är spridda i gårdarna, men så skriver han:
”en eller annan vilseledande skrift, synnerligen Baptismen har påträffats, men den har, Gudi lof, icke haft någon verkan på allmänheten. Blot en enda mansperson, en dalkarl från Mora, som här boende har hyllat den, men wacklat och öfvergått till Mormonismen.”Senare skriver han:
”Rörande sedligheten i församlingen måste med sorg omtalas, att före Prostvisitationen den 13 september 1849, sedligheten synnerligast bland ungdomen å manssidan war högeligen taddelwärd meddelst sabbatens ohelgande genom spel och dans, Lönnkrogar superi ochYnglingarnes skoande lefnadssätt om Söndagsnätterna, warningar aktades icke, men wid nämnde prostvisitation började småningom genom de allvarligt gripande warma föreställningar Herr Contractsprosten Runsten såsom visitator lade allas hjertan, började osederna småningom mer och mer afläggas”Emellertid torde sedligheten försämrats för han skriver senare:
”Herr Visitators öma åtvarningar för öfverhandstagande osedlighet, har en tid med glädje förnummits ett önskwärdt godt förhållande, men alltför beklagligt, på senare tid tycks det förra osederna börja hyllas genom Lönnkrögeri, Lekstugors anställande och otukts synder. Då olyckliga ordsaken härtill, wågar man tro, måste sökas deruti, att, genom den årligen tilltagande Trädwaru,afverkningen, församlingen blifvit öfverswämmad af en mängd utländningar af olika tankesätt och böjelser, ifrån Norje, Finnland, södra och norra Sverje, hvarigenom otuktsogräset börjat rota sig och förqväva den goda säden. Måtte Gud Wår Fader och Herren Jesu Christus genom den Helige Anden sätta en önskad och ödmjukt ombeden gräns för det inrotade i denna uppgift.”Han avslutar med orden:
”Uppå det wördnadsfullaste utbeder jag mig Högvördigaste Herr Doctor och Biskopens Gunstbevågna öfverseende med felen i denna uppgift.
Junsele d. 13 Julii 1867
Salomon Sundius
Pastor” |
|
Högmässa och barndop i Mo
|
|
Sommaren 1987 går till historien som en av de regnigaste i mannaminne. Friluftsgudstjänsten på den gamla kyrkoplatsen i Mo gynnades emellertid av bra väder. Sommargudstjänsterna inne i lämningarna efter kyrkan med stenfot runt om och himlavalvet som begränsar har blivt högtidliga inslag i församlingslivet.Midsommardagen 1987 var det högmässa med barndop på den gamla kyrkoplatsen i Mo. Karin Jäverdal, född Rönnberg och maken Kenneth hade glädjen att bära fram lilla Kim till dopet med Karins hemgård i Mo inom synhåll. För mormor Olga Rönnberg, Mo, var det en stor högtid liksom för de många högmässobesökarna.
Gudstjänsten och dopet förrättades av kyrkoherde Otto Hägglund med Margareta Hägglund vid orgeln. Solosång framfördes av Ingvard Åhman. |
|
vå kyrkor skall ha stått på samma plats förut, man tänkte först riva den gamla kyrkan men på inrådan av byggmästaren beslöt man att bygga den nya utanpå. På så sätt fick man använda den gamla kyrkan som byggnadsställning. Allt gick bra men när man tagit bort den gamla kyrkan och några gubbar fick se den nya invändigt. ”Vi har ju byggt ett hav och ingen kyrka!” Skall en av dem ha utropat. ”Vad ska vi med ett sånt åbäke till”.
Den 24 februari 1896 hölls auktion på samtliga byggnader förutom prästgården som Karl-Fredrik Molin köpt och byggt upp och som en tid efteråt fungerade som byns skola.